Yoko's and Peter's Blog
This is our blog about life in our two home countries, Sweden and Japan. We mostly write in Swedish, but the occasional entry in English or Japanese might sometimes appear. You can apply filters here, if you like:
Only show blog entries...
Hem till Tokyo, hem till Stockholm
Strandliv i januari. Vi tog en tur till havet och kollade på fisk.
I Okinawa verkar det inte finnas några 100-yenaffärer. Dessa är annars ett bra och ganska roligt sätt att köpa Hello Kitty-saltströare, currygryta på burk, namnstämplar, underkläder och en massa andra småsaker man kan tänkas behöva (och i vissa fall förmodligen inte visste att man behövde). Som namnet antyder kostar alla artiklar i dessa butiker 100 yen per styck, alltså runt sex kronor. I Okinawa verkar de inte behövas: allt är redan så billigt. Utom t-shirts, av någon anledning. Jag hade råkat packa mina tröjor i fel väska (en som vi lämnade i Tokyo) och behövde komplettera.
En morgon var vi på väg till hamnen för att åka med en sådan där båt med glasbotten genom vilken man kan beskåda havsbottnen, när vi blev uppraggade av en taxichauffär som sade att han visste ett mycket bättre ställe lite utanför Naha. Vi var först skeptiska men föll till föga när han sade att för 3 500 yen (drygt 200 kr) skulle han köra oss dit, vänta medan vi var ute med båten och sedan köra oss till Pineapple House, ett ställe där man kan köpa diverse produkter framställda av lokalt odlad ananas (pajer, godis, kakor, t.o.m. vin). Och framför allt kan man glufsa i sig hur mycket ananas man vill, gratis. En annan gång åkte vi taxi från sista monorailstationen till ett slott vi ville se. Det visade sig bara vara några hundra meter, i och för sig, men det var uppför hela vägen och framför allt inte helt lätt att hitta bland alla murar och trädbeväxta parker, så vi sparade nog en del tid. Men chauffören ville bara ha 100 yen.
Förbrödring. Danssnubben och jag poserar.
Vi ville också ta del av den säregna okinawanska musiken, sa vi…
Temperaturskillnader
En tripp till Okinawa. Fuji sett från flygplansfönstret, och dagens väderprognos: 25°.
Vi har just anlänt till vårt hotell i Naha på huvudön i Okinawa, Japans sydligaste prefektur (län, ungefär) bestående av några tiotal öar med ett subtropiskt klimat. Från ett ganska kyligt Tokyo har vi kommit till rena sommarvärmen — åtminstone vad en svensk uppfattar som sommarvärme, d.v.s. en bit över 20°.
Nyår i Fukushima. Mama-san läser tackkort (från mina föräldrar). Kenji-san och obāchan äter teppanyaki.
Vår första gemensamma vinterresa i Japan har varit full av stora kontraster vad gäller temperatur. Japanska hus är främst konstruerade för att leda bort värme under sommaren, inte att hålla den kvar på vintern. Och det märks på nätterna. När naturen kallar mitt i natten tvingas man lämna sängvärmen och den hyfsat varma sängkammaren till förmån för ett badrum där man ser sin andedräkt som ett moln av kondens. Toalettbesök nattetid hålls därför korta och förekommer bara vid trängande behov.
I japanska varuhus däremot är det så här på vintern alltid otroligt varmt, och man undrar medan man går där och svettas om uppvärmningsanordningen inte har någon termostat utan bara en strömbrytare: "vinter — värme på, sommar — värme av". Man kan också fundera över om varuhusledningen kanske tänker att "eftersom många nog har det lite svalt hemma uppfattar de säkert rumstemperatur som lite lyxigt — och vad ska de då inte tänka om vi fläskar på med högsommarvärme?" Ett intressant fenomen är det i alla fall, och jag sympatiserar med de anställda som måste stå och vara trevliga mot folk hela dagarna i den…
God jul fran Hanakoganei
Okonomiyaki. På den här restaurangen får man steka själv, på en gaseldad stekhäll infälld i bordet.
Vi har bott några dagar hos papa-san (alltså Yokos pappa) och Itsuko-san (hans fru) i Hanakoganei utanför Tokyo. I dag är det julafton, men det märks inte så mycket här. Det är i och för sig helgdag i dag, men det har inget med julen att göra utan med att kejsaren fyllde år i går. Jul i Japan är annars lite som Halloween i Sverige — en relativt ny företeelse vars firande ivrigt hejas på av handeln men som folk inte har några familjetraditioner kring. Det sägs dock ha blivt ganska vanligt på senare år att unga par ger varandra julklappar och — om möjligt (det är trots allt i regel en vanlig arbetsdag) — försöker komma iväg och få lite tid för sig själva. Det är också populärt att äta kycklingmiddag och jordgubbstårta runt jul.
Nu sitter Yoko och jag på en restaurang och äter okonomiyaki ("stekta favoriter", ett slags japansk pyttipanna med pannkaka, majonnäs och speciell sås) och tjuvlånar någons (möjligen restaurangens) trådlösa Internetanslutning. Senare ska vi försöka göra julskinka av ingredienser vi inhandlat i en helt vanlig japansk mataffär.
God jul!
9 000 km Ryssland, del 1: Europas största hotell
Eftersom det inte gick något vidare att blogga på tåget, och eftersom vi fick så mycket att stå i när vi var framme i Japan, kommer jag i stället så här i efterhand att skriva några inlägg om vår resa längs Transsibiriska järnvägen.
Söndag 14 oktober
Vi anländer nästan två timmar försenade till ett Moskva i snöstorm. Vi har hört att det är långt till hotellet, och därför bokat en transferguide; lyckligtvis står han fortfarande på flygplatsen och väntar på oss. Det har snöat oavbrutet i två dygn, berättar han medan han vant kryssar fram mellan människor, bagagevagnar och rulltrappor med oss i släptåg.
Trafiken är intensiv, trots slaskvädret och trots att klockan är runt elva på en söndagkväll. Men när vi fäller en kommentar om den viftar han avvärjande med handen. "This is nice", säger han med eftertryck. "På morgonen är det illa: en meter, stopp, en meter, stopp..."
Flera gånger längs vägen pekar han ut intressanta platser. Många av dem är shoppingcenter, alla nybyggda. "Six floors under ground", upprepar han varje gång. "Open twenty-four hours." Tydligen ger Moskva bara bygglov till shoppingcenter som har sex våningar under mark och håller öppet dygnet runt. Han pekar även på en hög byggnad som i svulstig Hitlerarkitektur avtecknar sig i snödiset. Den är också nybyggd, säger han, och innehåller lägenheter som kostar 24 000 dollar per kvadratmeter. (År 2006 var, enligt Världsbanken, bruttonationalinkomsten per capita i Ryssland 5 780 dollar. Jag är ingen nationalekonom, men tydligen är det något slags mått på ett folks genomsnittliga inkomst. För Sverige var motsvarande siffra 43 580 dollar.)
Efter tre kvart eller så är vi…
Julmarknader
I dag skulle vi gå på en julmarknad, men det blev två. En i Kungsträdgården, som vi inte ens visste om när vi gick hemifrån, och en i Hovstallet som vi var på väg till när vi råkade gå förbi den i Kungsan.
Vi köpte, och åt senare hemma med te och kex, lite ost och en otroligt god honung smaksatt med havtorn. Yoko besökte även både Musikmuseet och Östasiatiska, för guidekursens skull.
Lysande
I Trollhättan har de magiska självlysande gatstenar.
Yoko ej anträffbar efter festen tills januari!
På sistone har jag jobbat några nattpass där man måste vara vaken. Förr jobbade jag enbart sovande nattpass men då är tidlönen ca 100 kr mindre mellan kl 00 – 06. Jag som inte får månadslön och åker ofta på semester måste ju tänka på och planera ekonomin noga. Egentligen är det inte mycket jobb på nätterna, det är lugnt så man hinner läsa eller ibland har man eget rum då tittar många på film på tv så att man kan hålla sig vaken. Jobbet passar jättebra för mig som pluggar. Nu måste jag läsa jättemycket för att försöka komma i kapp med klasskamraterna. Jag har ju missat en del när vi var bortresta. Efter festen ska jag verkligen koncentrera mig på studierna. Även om jag läser hela dagen varenda dag fram till vi åker bort igen den 16 december, vet jag inte om jag hinner. Medan jag var i Japan missade jag prov i svensk historia så jag nu pluggar för "omprov". Sedan måste jag sammanfatta historian i endast ett A4 papper som jag tänkt göra medan vi var i Japan men hann aldrig. Jag tror att det finns en uppgift till som ska inlämnas nästa vecka men jag har inte koll på den ännu. Under hösten har vi besökt flera museer, slott och Riksdagen. Om varje ställe måste vi läsa på för eventuella guidningar = jobb i snar framtid. Men jag har inte funnit göra instuderande frågorna ännu! Dessutom har jag obligatoriska studiebesök kvar som man gör på egen hand före den 15 december. Ja, jag har mycket att göra :) Därför kommer jag inte vara anträffbar eller hinna hälsa på någon ett tag, tills vi kommer hem i januari. Om jag får en stund vill jag vara hemma och myra eller laga mat och ta det lugnt. Jag vill verkligen prioritera guidestudierna så hoppas att ok att jag…
Svensexa
I lördags skulle Yoko och jag ses på Pelikan för att käka lite julmat (eftersom vi åker bort över jul i år). Så fort jag klev innanför dörren dök Pekka upp. Sedan såg jag även Janne, med det breda flin han har när han har lurat någon eller kommit på ett lagom elakt skämt. Vid bordet satt även Andreas och Per, och snart dök Håkan upp.
Jag trodde inte att det skulle bli någon svensexa, i synnerhet som vi redan är gifta, men det skulle det tydligen bli trots allt. Vi hann avverka tre ställen, var sin rejäl tallrik köttbullar, två kannor glassdrink och ett okänt antal öl innan jag begav mig hemåt.
Tror aldrig jag tackade för maten, så om ni läser det här: tack för maten! Och spriten. Och för att ni inte klädde ut mig till grodan Kermit och satte mig på nattåget till Boden eller så.
Mycket saker
Nu när vi kommit hem från Japan känns det lika trångt hemma även i Sverige. Usch, vad mycket SAKER som finns hemma vi måste verkligen rensa och kasta! Själva köper vi inte så mycket; varken jag eller Peter gillar handla eller få presenter om inte för varandra(vi känner ju varann). Jag avskyr att gå på affärer att handla om det inte ska gå fort. Jag brukar köpa när jag hittar "Det var precis sådan vi skulle ha!" Titta kan jag göra ibland och mataffärer är roligt att gå på. Jag tycker om att leta efter saker jag verkligen ha, vill inte köpa om jag inte är nöjd då vill jag vänta även länge tills jag hittar. Det är kul att leta men inte köpa eller äga. Eftersom det inte finns något jag vill ha(oftast) som just nu vill jag vänta ganska länge. Roligt att vänta(den som väntar länge...). Skönt att jag inte är som många som tycker om att handla, saker är bara saker de gör mig inte glad, jobbigt att stå i kö och betala också(Ofta lämnar jag affären utan att köpa någon när jag ser kön). Både Peter och jag vill använda saker som fungerar tills de går sönder inte byta ut medan de är hela. Som tvättmaskinen Peter använt tills nyligen var från 70-talet kanske? Nu finns det lite plats i badrummet där maskinen stod! Vi vill ha så få saker som möjligt hemma. Kläder som jag haft sedan ung vill jag gå med till myrorna eller liknande. Det är såå ont om plats! Jag vill ha snygga saker som vi tycker om därför har vi tackat nej till bröllopspresenter; det är svårt med smaksaker. Våra vänner verkar inte ha problem med det. Skönt, de känner ju oss. Man ska inte köpa saker bara för att det känns man måste, det är hemskt.…
Oshiri kajiritai
Rumpbitarinsekten himself. Bild från www.jpopasia.com.
Nu har vi kommit hem till Sverige igen. Fortfarande dyker den här låten upp i skallen ibland; den spelades lite överallt i Japan. Om ni undrar hur man kan komma på att skriva en låt om insekter som biter folk i rumpan är det, som förklaras i en kommentar på den länkade sidan, så att låttexten bygger på diverse japanska ordvitsar varav jag bara förstår någon enstaka. Men låten är ju, hmm, catchy. Om man sjunger lite på refrängen när Yoko är i närheten börjar hon genast göra den där dansen. (Hon letade t.o.m. efter CD:n på Narita...)
Bite me!