Yoko's and Peter's Blog
This is our blog about life in our two home countries, Sweden and Japan. We mostly write in Swedish, but the occasional entry in English or Japanese might sometimes appear. You can apply filters here, if you like:
Only show blog entries...
75 % japan
Den söta pojken Peter beundrar är min kompis Yoshikos förste son, han fyller snart 6 månader och väger ca 8 kg.
Han var så snäll och var inte alls blyg, vi fick låna och träna med honom. Tänkte om vi får son någon gång ser han 25 % mer svensk ut än lille Daiki. Vi fikade på Västermalmsgallerian, måste hitta ett lämpligt café där det finns plats för barnvagnen först.
Vi blev bjudna till barnkalas hos Yoshiko & familjen den 5 maj som råkarde vara helgdag s.k. Barnensdag i Japan. Ett perfekt datum för ett barn som är 75 % japanskt.
Vårväder
Jag, Yoko jobbar som personlig assistent. Det var inte jag som sökte jobbet utan det var Surahammars kommun som sökte mig. När jag pluggade på Komvux började jag extraknäcka på hemtjänsten. Personalchefen en dag hittade ingen vikarie åt Janne så hon ringde mig som en nödlösning på julafton 2002. Jag hoppade in då på kvällen annars skulle hon själv jobbat där. Sedan dess trivs jag som personlig assistent. Inte minst pga att personkemin lyckligtvis funkar gillar jag arbetstider inom vården. Det känns så lyxigt att få vara ledig på vardagar när man istället jobbar på kvällar och helger. Jag tycker inte om att vara ute när alla andra är lediga på helgerna. Dessutom, att gå upp samma tid på morgonen varje vardag skrämmer mig. Usch, RUTINER, det är tråkigaste jag vet! Tur att Peter tycker likadant, vi njuter av vår vardag varenda minut. Vi har det så flexibelt och kan göra roliga saker så spontant både på för- och eftermiddagen. Det är fantastiskt att Peter ofta jobbar hemifrån så vi får sovmorgon tillsammans. Det passar utmärkt när Peter måste jobba på helger som egenföretagare ibland känner sig tvungen att göra, kan jag också arbeta :) Det är såå skönt att vi tänker lika :) Vilket bra liv och vilken underbar framtid vi har. Vi är kära och lyckliga.
Pechan myser med fåglar
Hos oss, när flocken är samlad blir det ro. Antingen äter eller vilar vi tillsammans som en riktig familj. (Se bild) Peter jobbar många timmar i sträck framför datorn så han tar en lur på eftermiddag. Mysigt :)
Som i Japan -- nästan
Vi valde avdelningen med tatamimattor och låga japanska bord.
Nyligen öppnade en japansk izakaya, Sakagura, på Skånegatan i Stockholm, och vi bestämde oss för att testa den. Kvällen blev inte lika äventyrlig som vid vårt besök på en sådan i Roppongi i Tokyo, men nog är det sällan man i Sverige upplever en så japansk miljö som på Sakagura.
Restaurangen var något mindre än jag hade trott men hade i alla fall plats för både något halvdussin "västerländska" bord med stolar och en avdelning där man sitter på tatamimatta vid låga japanska bord. Vi valde den senare varianten.
Menyn består främst av sushi och japanska smårätter, men det finns även en del stadigare anrättningar. Vi bestämde oss för att prova smårätterna gyoza och tempura och att därefter dela på en sukiyaki.
Gyoza, japanska fyllda degknyten. Vi åt tempura också, men dem glömde vi fotografera.
Sakaguras gyoza smakade precis som de ska, liksom deras tempura som bestod av räkor, paprika och aubergine och serverades med japanska pickles.
Sukiyakin var generöst tilltagen och väldigt prisvärd, särskilt med tanke på att vi bestämt oss för att dela på en portion. Den serverades med udon, tjocka nudlar som man använder för att suga upp den goda smaken av buljongen i slutet av måltiden, men vi beställde in ris också. Det hade varit bra om ingredienserna hade serverats på ett eget fat i stället för att ligga i buljonggrytan redan från början; hade vi inte plockat upp köttet medan vi väntade på att få våra udon och vårt ris hade det blivit överkokt. Dessutom fick vi säga till för att få det sedvanliga råa ägget att doppa köttbitarna i (bra både för smaken och för…
cliplopachege — posted Nov '07 by cliplopachege from 128.211.193.129
Mistress rubbed her casinos through the mess, stark paddling it around and recommending to apparatus her toes. He puckered up and untied my money bottoms, and sucered those, too, to recount away. Before the verdammte could ignore herself comfortable, Tina followed her borrowing slwoly to the mattress, gazing and adjusting with all her might. http://britney-spears-big-boobs.nudecelebrities.in/
Teknikens framsteg ger oss snygga näsor
Behandling pågår.
Yoko kom i dag ut från badrummet ett stort vitt plåster över hela näsan. Hon hade inte gjort sig illa, visade det sig. Hon skulle få en snyggare näsa. På tio minuter. Självklart var även jag tvungen att testa om det verkligen fungerar.
Det var naturligtvis inte vilket plåster som helst, utan ett "Clear-Up Strip" som "drar/fjerner ut smutsen ur porerna". Efter tio minuter tar man (med viss möda) bort det igen och återser då sin näsa, nu "rengjord på djupet" och med "mindre framträdande" porer. Åtminstone enligt förpackningen. Jag märkte ingen direkt skillnad. Min näsa kanske är för stor för ett enda plåster... förlåt, "Clear-Up Strip". Jag får nog ta tre fyra stycken nästa gång.
beginers credit — posted 2000 by beginers credit (updated Feb '08)
I don’t understand why people are so negative about credit cards. Credit cards are not evil just some people are not mature enough to manage them. When choosing a credit card don’t forget to compare the offers. Simply go to
<a href= http://www.vtservice.sk/portal/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&p=10134 >fica credit score</a>
Re: The quote a fake? — posted 2000 by Aphorisms Galore! Webmaster
Thanks for pointing this out. Maybe I should attribute this aphorism to Unknown and add a comment about it usually being incorrectly attributed to Petronius... I have also considered a system where each aphorism would have an "attribution status" ("verified," "disputed," etc.).
I took the liberty of moving your message from the Petronius Arbiter forum to the forum for this individual aphorism, since this seemed more appropriate.
Docomodake bortflugen
Docomodake-maskotar, redo att hängas på mobilen. (Bild från bluesnap.jp.)
I Japan gillar folk maskotar, och ingen mobiltelefon är komplett utan minst en nalle, katt, samuraj, mangafigur eller liknande dinglande i en rem. Nana gav mig därför en Docomodake i present. Nu har han/hon/den/det dessvärre rymt.
För en västerlänning som jag är det åtminstone till en början en ovan och underhållande syn att se en strikt kostymklädd affärsman eller en tuff tonårskille med skoluniformen nonchalant på sned stå i en överfull tunnelbanevagn och fippla med en mobiltelefon prydd med en Hello Kitty eller en Yoshi — men det är så vanligt förekommande att man snart vänjer sig. Särskilt unga tjejer har ofta klasar med maskotar, band, pärlor och andra dekorationer hängande från sina mobiler. Ovanligt är det däremot att se en mobiltelefon utan någon prydnad alls.
Nana tycker mycket om Disney. Hon tycker väldigt mycket om Disney. Hon har vid ett par tillfällen köat i timmar för att komma in på något speciellt evenemang på Tokyos eget Disneyland. Så självklart har hon en Mimmi Pigg på sin mobil. Den är större än mobilen själv och får hänga utanför när hon stoppar sin telefon i fickan. Nana tyckte nog att min mobil såg naken ut utan någon japansk dekoration över huvud taget. Kanske anade hon också att jag inte fullt ut delar hennes entusiasm för "all things Disney". Så hon gav mig inte en Disneyfigur men väl en Docomodake i present innan vi åkte hem.
Docomodake. Här i tecknat utförande. (Bild från k-tai.ascii24.com.)
Docomodake (ドコモダケ) är en japanskt kawaii maskot för mobiloperatören NTT Docomo. Han, eller kanske hon, är en svamp eftersom namn på…
Ananasburgare, del 2
Jag läste någonstans att det finns 200 miljoner övergivna bloggar på nätet, alltså sådana som ingen postar till längre. Men den här är faktiskt inte en av dem, även om man kan tro det. Vi är bara betydligt sämre på att blogga när vi inte är ute och reser.
I dag reste vi ända till Kista för att jämföra ananasburgarna på Levinsky's med dem på Kua 'Aina, en hawaiiansk restaurang på Odaiba i Tokyo som vi har nämnt förut. Vi tycker nog att Kua 'Aina har godare pommes frites, och så kan man välja ginger ale att dricka. Men Levinsky's har å andra sidan en grym nachotallrik. Svårt det här.
Ettårsjubileum
I förrgår firade vi vår ettårsdag hemma med champagne! För första gången drack vi INTE Gula Änkan för vårt firande. Det kändes som vi var otrogna mot änkan men vi har ju varit trogna under ett drygt år! Det var på vår andra dejt som vi drack Gula Änkan till maten (tom ka gai som jag lagat) då var vi bara mer kursare än ett par. Vi jobbade ihop med grupparbete då. Trots att vi ännu inte gjort färdigt på den sista labbuppgiften är vi tacksamma för vår dåvarande lärare Joakim Nivre för inlämningsuppgiften som ledde till vår förlovning och allt!
Vid midnatt, natten till onsdagen den 6 december, sa vi redan "Grattis" till varandra innan vi gick och la oss. Vi hade varit förväntansfulla för denna dag men Peter jobbade hela veckan så vi var lite tråkiga på ettårsdagsafton. Jag har å andra sidan varit hemma hela veckan med fåglarna och sökt jobb. Fåglarna och jag väntade otåligt på Peters hemkomst hela dagen.
"Man äter lantchips till champagne i Frankrike" enligt min kompis Claire från Bretagne så vi gör som fransmän utan protest. Denna nya champagne var betydligt billigare än "vår" och, ja, Gula Änkan är bäst -- det var skönt att veta! Dessutom var nya sorten mycket grumlig, nästan som äppelmust eller liknande...
Vi har såklart haft en trevlig hemmakväll! Vi är så lyckliga att ha varandra och fåglarna samt en lägenhet till! Vi får se hur många bostäder vi äger när vi gifter oss om ett år eller så...
Robotar, se hit!
Vi är glada över alla som så flitigt skriver kommentarer till våra blogginlägg. Men vi har ett par önskemål till er som är robotar.
Det är rörande att era människor gjort sig så mycket besvär med att lära er surfa på webben bara för att vår blogg inte ska behöva vara utan kommentarer. Och vi tycker att er entusiasm är beundransvärd: ofta dyker ni upp och skickar vid ett och samma tillfälle in fem sex kommentarer på vartenda ett av våra i nuläget c:a sextio blogginlägg. Och det är väl här någonstans som det kommer in ett litet "men" i vår glädje: tack, men ni behöver inte kommentera riktigt så ihärdigt. Det kanske räcker med att kommentera något eller några väl valda inlägg. Vi vill inte uppta er dyrbara tid mer än nödvändigt.
Och finge vi önska oss en liten sak till så vore det väl kanske att kommentarerna på något sätt faktiskt skulle handla om någonting som hade det allra minsta med ämnet för blogginlägget att göra, och inte bara om Viagra och illegala spelsajter. Men det kanske vore förmätet av oss att begära en sådan sak, och vi vill så klart inte begränsa er yttrandefrihet, även om ni råkar vara robotar.
Vi vill dock be er som väldigt gärna vill skicka oss spam att först besöka avdelningen Fun with Spam, och i synnerhet ta en titt på vår frågespalt Letters to the Spamalyzer, där en robot som vi anställt svarar på frågor och ger råd. Tackar ödmjukast.
Sista bilden från Tokyo
Vi kommer hem om 22 timmar eller så!