Yoko's and Peter's Blog
This is our blog about life in our two home countries, Sweden and Japan. We mostly write in Swedish, but the occasional entry in English or Japanese might sometimes appear. You can apply filters here, if you like:
Only show blog entries...
Flera bilder
Djur och kultur
Blodvite.
I veckan fick Mindy besöka veterinären igen. Hon är där väldigt sällan, men tillräckligt ofta för att veta att hon inte gillar stället ett dugg.
För flera år sedan gjorde hon en mindre lyckad landning på ett klinkergolv och slet bort en klokapsel. Bara den nakna pulpan satt kvar. Jag hade ingen aning om hur allvarlig en sådan skada kunde tänkas vara, så jag tog henne till veterinären för säkerhets skull. Veterinären sade att det nog skulle växa ut en ny klokapsel om bara pulpan inte skadades. "Försök hålla henne lugn, bara."
Ja, tjena. Mindy flängde omkring precis som vanligt och bröt förstås av pulpan, så den klokapsel som mycket riktigt så småningom växte ut blev konstig och böjd åt fel håll. Men hon verkade lika glad för det.
För ett par dagar redan bröt hon av även denna konstiga klo. Märkligt nog verkar det ha varit ganska odramatiskt; Yoko var hemma när det hände men varken såg eller hörde något innan hon plötsligt märkte att klon blödde. Då hängde den bara kvar i en skinnflik, och morgonen efter tog Mindy själv helt sonika bort den. Senare verkade hon dock ha väldigt ont i foten, så vi beställde tid för en undersökning.
Mindy är vanligtvis helt övertygad om att alla människor gillar henne och vill henne väl, men hon gör undantag för veterinären. Under hela den ganska korta undersökningen underhöll hon kliniken med det ihärdiga skorrande skrik som betyder "mycket snart går jag en plågsam död till mötes".
Veterinären hittade inga tecken på infektion men skrev ut smärtstillande för tre dagar.
Brel på Parkteatern.
I går hade vi picknick vid Smedsuddsbadet och i dag gick vi på Parkteaterns "Jacques Brel Is Alive and Well..." i…
Ute och cyklar
Djurgården till hjuls. Lantliga miljöer fem minuter från Nybroplan.
I dag testade vi Stockholms lånesystem för cyklar genom att ta en tur runt Djurgården i strålande kvällssol. Lyxigt att bo mitt i stan.
Turen tog nästan tre timmar — för det är så länge man får låna en cykel — men vi såg till att inte gå alltför mycket back i kalorihänseende genom att stärka oss med lite fish and chips respektive calamari med pommes frites innan vi startade. Och så tog vi en glass på vägen. Jag som egentligen inte ens käkar godis i veckorna längre. Nåja.
bilder
Våra födelsedagar
Det var jättelänge sedan när vi bloggade sist, sa Peter i morse. Ja, det var väl på tiden.
Mitt liv förändrades sedan jag blivit auktoriserad stockholmsguide, nu är jag egenföretagare också. Det finns mycket administrativt arbete kring det nya jobbet med Skatteverket, ett affärskonto på banken, flera möten med NyföretagarCentrum och det ska faktureras till uppdragsgivare. Men det är ju värt, det är tråkigt att vara anställd! Det blir bara rutiner och man måste samarbeta i ett team. Jag vill inte ha något team. Det tar nog längre tid att få rutiner som egenföretagare, det är mycket mer ansvar på sig själv. När jag blivit van kan jag börja med ett nytt jobb igen. Jag vill bli tolk sedan som kräver mer kunskaper och större ordförråd.
Med gamla klasskamraterna från kursen har vi jättebra kontakt och vi stöder varandra. Vi behöver inte samarbeta, vi kan göra väldigt personlig guidning beroende på olika målgrupper och språk så vi slipper ha konflikter med varann. Som guider har vi blivit bjudna till middagar av olika organisationer inom branschen, till teater och kryssning med guidad tur inkl. mycket vin och lite tilltugg (Det är alltid mycket vin). Då får vi träffas, uppdateras och har trevligt. Fantastiskt att få åka de flesta sightseeingbåtarna gratis med guidelegitimation; Gripsholm tänker jag åka till snart och Vaxholm. Idag var jag på Drottningholm med guidekompis Cilla. Vi fick även fika gratis ombord på väg till Stadshuskajen. Vi ska dit imorgon igen och studera, sedan åker vi båt till stan igen. Förresten fyllde jag och Peter år den 19 resp 12 juni. I Alby firades vi med massor med presenter bl a ett handgjort album med våra bröllopsbilder! Vi fick dessutom god kycklingrätt som Peter längtat…
9 000 km Ryssland, del 3: Kommunistiska kvarlevor
Här är tredje delen av vår i efterhand skrivna blogg från Transsibiriska järnvägen. I förra delen trotsade vi snöstormen för lite sightseeing i Moskva, samt klev ombord och bekantade oss med tåget.
Tisdag 16 oktober
Tidtabellen. Följs slaviskt.
Det är vår första morgon på tåget, som anländer till Kirov, dagens första uppehåll, i tid. Vi vet inte hur det är med andra tåg i Ryssland, men Transsibiriska är nästan alltid i tid. Enligt vad någon berättar för oss under resan beror det bland annat på att tågmästares lön delvis baseras på tågens punktlighet. Tågmästarna har stort inflytande över tidtabellers utformning och ser till att stoppa in mycket luft i dessa så att de ska bli lätta att hålla. Detta innebär i sin tur att det flera gånger om dagen görs längre uppehåll — ibland uppåt 30–40 minuter. Vi som ska åka hela sträckan i ett svep tycker förstås att det här är förträffligt eftersom det ger oss en chans att komma av tåget och se åtminstone stationen och ibland även dess närmaste omgivningar. Vi bestämmer oss för att utnyttja alla längre uppehåll under resan — 10–15 minuter eller mer — oavsett tid på dygnet. När vi går och lägger oss sätter vi alltid våra väckarklockor till en stund före nästa längre stopp. Under våra sex dagar på tåget missar vi bara ett eller två längre uppehåll.
Kirov. Vi köpte souvenirer och, förmodligen, mat. Vi köpte mat nästan överallt.
Kirov är nästan klyschigt sovjetiskt: en industristad uppkallad efter en bolsjevikledare. Liksom på många andra stationer går en gångbro över spårområdet; under den smutsiga och…
Lunchdejt med Peter på rysk restaurang
Igår hittade jag en rysk restaurang på nätet som heter Arbat på Sveavägen. www.arbat.se Peter och jag älskar rysk mat så vi var där redan idag på lunchdejt. Peter jobbar ett kvarter borta på Hollandargatan så det passade utmärkt. Restaurangen har lunchöppet kl 10.00 – 14.30 men det finns ingen meny på hemsidan. Jag blev genast rädd för att restaurangen enbart serverar svensk husmanskost som de andra lunchrestauranger ofta gör. När vi kom fram till restaurangens ingång såg jag veckans lunchmeny med husmanskost såsom raggmunkar med lingon och fläsk med bearnaisesås, inte så ryskt alls. Jag blev lite besviken men vi gick in ändå, de kanske har andra rätter än dagens tänkte jag. Ja, det fanns min favvo soljankasoppa och Borsjtj. Det ingick sallads buffé, dryck och kaffe och kostade 70 kr, det var jättebra. Jag åt naturligtvis soljanka och Peter beställde fläsk med en kommentar "bearnaisesås fast inte på fredag ....". Peter har fixaridé om när man äter vad. På lördagar får man äta godis, chips och alkohol på helger m.m. Jag tycker att man får äta och dricka på vilken veckodag som helst. Soppan soljanka var förresten godare på Tsarskij Sad http://www.tsarskijsad.se/ där vi var och åt för vårt allahjärtansdagsfirande. Den sista bilden på Peter var tagen på Glenfiddich Warehouse No:68 på Västerlånggatan. http://gfw68.net/
Kräftkalas på måndagen 10 mars!
Idag åt vi hemkokta kräftor hemma till middag! I höstas vi fick kräftorna från landet och de hade legat i frysen sedan dess. Det blev jättefullt i vår lilla frys så vi tog fram dem häromdagen. Vi längtade efter sommaren mest för att kunna äta på balkongen igen. Det var supergott med kräftorna med stark brännsvinost, rostat bröd och gott tjeckiskt öl till. Sedan fick jag min mans goda Irish coffee, jag är en väl bortskämd fru.
Nöjd med livet
Det blir bara allt roligare med min utbildning för auktoriserad stockholmsguide. Idag var vi först på Svenskt Tenn på Strandvägen och lyssnade på ett kort föredrag om företagets grundare Ester Ericsson och formgivaren Josef Frank. Vi tittade på Franks kända och populära textilier på affären. Både möbler och andra tygsaker såsom grytvantar, äggvärmare för kokta ägg m.m. var jättefina. Det var verkligen något jag skulle kunna berätta för japanska turister. Svensk design är inne i Japan och tygsaker går inte sönder i resväskan och väger inte så mycket. De sa att i Tokyo, London och New York finns också Svenskt Tenn men enligt några japanska bloggare är affären liten och finns inte så mycket saker att välja mellan. http://www.svenskttenn.se/
Tiden gick som vanligt snabbt där på Strandvägen och efter 1 ½ timmes besök var det dags för att gå över till museet på Brasieholmen. Det var vårt andra besök på Nationalmuseum med kursen och idag fick vi gå på visning om Nordisk design och funktionalismen, en av permanentutställningarna på museet och vi tittade på verk som var gjorda av bl. a. Carl Malmsten, Stig Lindberg(Gustavsberg) och Gunnar Asplund(arkitekt och formgivare). http://www.nationalmuseum.se/
Att besöka museer är det bästa jag vet! Ibland går jag på ett par museer om dagen och stegräknaren visar ca 20,000 på en sådan dag. Det finns ofta jättebra café eller restaurang att vila på. På Vasamuseets restaurang till exempel finns bra svensk lyxmat. Det finns egentligen inte så många fina lunchrestauranger där turister kan smaka på god husmanskost. Jag gillar att åka sagotåget på Junibacken…
Ja, det låter bekvämare
Jag sitter och korrekturläser en bok som förhoppningsvis kommer ut i vår. Mitt rättstavningsprogram tycker inte om "yllestrumpor" och föreslår "silkesstrumpor" i stället. Som ekiperingstips betraktat är det väl inte helt fel, men jag ändrar nog inte i texten.