Pollenallergin och att guida japanska turister till stan.
Både Peter och jag är allergiska mot pollen; jag verkar vara mot björk och förra året regerade Peter mot gräs eller något annat så vi åt inte tabletter samtidigt. Nu äter vi båda medicinen på morgonen och vi kämpar mot tröttheten istället för själva allergin. Igår var jag ledig på eftermiddagen och var jättetrött. Först sov jag tills Peter kom hem, från ca kl 15 till18, med en blomma till mig(en paprikaplanta fick jag av min snälla fästman!), sedan vilade vi tillsammans ett par timmar. Det var Peter som gick upp före läggningdags, jag sov tills Peter väckte mig för tandborstningdags. Men jag hade ändå inte så svårt att somna om. Helt hopplöst att vara orkeslös, jag vill inte sova borta de här fina vårdagar!
I förmiddags höll jag mig uppe till elva. Efter Peter åkte till jobbet och lämnade oss tre övergivna hade vi lite tråkigt. Efter vi åt tonfisksallad till brunch vid datorn sov jag till kvart över ett. Sedan var det dags att göra sig i ordning.
Tåget till Västerås skulle avgå kl 14.07 och jag gick hemifrån kl 13.45. Det tar ungefär 20 minuter att gå till perrongen. Det var en fantastisk dag för promenad längsvattnet, jag gick i bara ärmlöst linne och jeans. Man blir såå glad av sommarvädret, jag har nog blivit lite svensk i alla fall. I början undvek jag solen för att inte bli solbränd, fina tjejer ska vara bleka i Japan. Nu bryr jag mig inte så mycket utan vill bara njuta av värmen så mycket som möjligt!
Apropå Japan träffade jag två japanska turister igår på Arlanda och jobbade. Jag jobbar som transferguide igår, nu på fredag och lördag. Det var två personer från Osaka visste jag från pappret som jag fått av resebyrån i förväg. Men de pratade inte dialekten som det märktes; när man pratar med någon man inte känner brukar man behärska ett standard språk som är lite formellt. När jag påpekade att jag inte hörde dialekten sa ena tjejen någon fras på Osakadialekt. De hörde att jag var från Tokyo, frågade när och varför jag kom hit. Vi pratade ganska direkt om privata saker; deras jobb, att de tyckte om svensk design, ena tjejen tyckte om Tjecken etc. Nu kommer jag på att jag vet bara deras efter namn inte förnamn. De ville ha mina uppgifter här och skulle maila bilder togs tillsammans med mig. Eventuellet ska jag resa med tjejen som tyckte om Tecken till någon mindre stad där i slutet av augusti. Hon sökte en reskamrat, ja varför inte?
Deras flygplan skulle ha landat halv tio men var beräknat till 10.15, försening som vanligt. Ändå kollade jag flygplatsens hemsida så sent som halv nio innan jag gick hemifrån. De flög in från Helsingfors, så nära för att kunna se förseningen hemma. Medan jag väntade på Arlanda ca tre kvart hittade jag en annan japanska som också verkade vänta på sina resenärer. Hon kunde vara från konkrenten men jag hälsade ändå. Det visade sig att hon också var från samma resebyrån alltså vi var kollegor! Michiko hette hon och hon bodde nära oss också, 10 minuters gångavstånd på samma ön. Vi hann byta mobilnummer innan hennes sällskap kom ut som var mycket större än mitt. Jag stod med namnskylt åt mina japanskor men de kom efter den stora gruppen. Jag visste inte att de båda var tjejer, trodde att ett par - en man och kvinna som förra gången. Jag hade fått bara ena efternamn på pappret.
Innan vi lämnade Arlanda terminal 2, visade jag incheckningsdisken, Forex där man kunde få skatten tillbaks på taxfrivarorna. Sedan åkte vi tillsammans Arlanda Express till centralen. Egentligen skulle de åka på egen hand utan mig därifrån vare sig med buss, taxi eller tåg. Men jag ville se till att de skulle till hotellet om de ville ha mitt sällskap.
Vi pratade ganska kamratligt på tåget, de ville lära sig enkla fraser på svenska och frågade mig om lite praktiska saker. På centralen gick vi till turistinfo och köpte SL-kort på tre dygn, sedan till SJ-info om hur man skulle ta sig till Trosa och hämtade tidtabellen också. Jag visade igen varifrån de skulle ta Arlanda Express tillbaks på torsdag för de köpte tur och retur biljett. Sedan gick vi till hotellet på kungsgatan där jag hjälpte med incheckningen. Vid receptionen bad de att ta kort på oss tre japanskor. Jag blir glad, det gjorde de förra sällskapet också.
Det kändes tråkigt att lämna dem efter vi lärt känna varandra. Men de var så tacksamma för min hjälp. Det blev faktiskt inte övertid, inom tre timmar jag var så betald för.
På fredag och lördag är det samma sällskap. Med de åker man limosin. Det ska bli spännande!