Surdegar, smörgåstårtor och nybakade pensionärer
Ibland beger sig Fantomen in till stan och vandrar på gatorna som en vanlig man. Och ibland måste man ta itu med de där sakerna som aldrig blir av: ni vet, ringa alla de där telefonsamtalen man lovat, skicka alla de där mailen man tänkt, skamset bära iväg alla sina papper till den stränga damen som sköter ens bokföring, betala några hundra spänn för nöjet att få en trasig tandlagning först uppborrad och sedan ifylld igen. Den här gången hade jag avsatt två hela dagar till sådana aktiviteter och trodde därför i min enfald att jag hade gott om tid. Det hade jag inte, och det blev två väldigt stressiga dagar. Särskilt som ena dagen var den då far-san gick i pension.
Far-san, ja... I de yngre tonåren bestämde jag mig för att det var barnsligt att kalla sina föräldrar "mamma" och "pappa" och började i stället säga "morsan" och "farsan". Till min förvåning protesterade de mot dessa benämningar, varför jag på stående fot uppfann bortförklaringen att suffixet "-san" på japanska betyder "ärade", och att "mor-san" respektive "far-san" således betyder "ärade mor" och "ärade far". För att ge trovärdighet åt detta falsarium stoppade jag dit ett bindestreck och började konsekvent skriva "mor-san" respektive "far-san" (inte för att man skriver det så där enormt ofta). Nu är jag förlovad med en japanska och i färd med att lära mig språket, men det visste jag ju inte då. Och inte mina prövade föräldrar heller; de accepterade bara uppgivet sin lott och gick vidare.
Smörgåstårtor. Två prototypversioner och det slutliga utförandet.
Hur som helst. Far-san gick som sagt i pension i fredags, och det var bestämt att Yoko och jag skulle fixa smörgåstårta att äta och ett äppelträd i present från alla fyra "barnen". Eftersom ingen av oss någonsin hade gjort en smörgåstårta förut, och eftersom man bara går i pension en gång i livet, tänkte vi göra ett provskott — en prototyp — för att inte riskera att misslyckas på den stora dagen. Vi räknade dock lite fel på ingredienserna och det blev tre prototyper i stället för en, och följdaktligen smörgåstårta till både lunch och middag halva veckan. Men vi klagar inte: det är gott med smörgåstårta, och vi testade lite olika pålägg och lite olika sammansättningar av klägget som binder ihop tårtan.
En man och hans träd. Som en extra finess växer det enligt uppgift tre olika slags äpplen på trädet, och de mognar vid olika tider på året.
Festen blev lyckad: barnbarnet med föräldrar dök upp fashionabelt sent, vädret var gynnsamt och champagnen var torr och kall. Och smörgåstårtan gick att äta.