Temperaturskillnader
En tripp till Okinawa. Fuji sett från flygplansfönstret, och dagens väderprognos: 25°.
Vi har just anlänt till vårt hotell i Naha på huvudön i Okinawa, Japans sydligaste prefektur (län, ungefär) bestående av några tiotal öar med ett subtropiskt klimat. Från ett ganska kyligt Tokyo har vi kommit till rena sommarvärmen — åtminstone vad en svensk uppfattar som sommarvärme, d.v.s. en bit över 20°.
Nyår i Fukushima. Mama-san läser tackkort (från mina föräldrar). Kenji-san och obāchan äter teppanyaki.
Vår första gemensamma vinterresa i Japan har varit full av stora kontraster vad gäller temperatur. Japanska hus är främst konstruerade för att leda bort värme under sommaren, inte att hålla den kvar på vintern. Och det märks på nätterna. När naturen kallar mitt i natten tvingas man lämna sängvärmen och den hyfsat varma sängkammaren till förmån för ett badrum där man ser sin andedräkt som ett moln av kondens. Toalettbesök nattetid hålls därför korta och förekommer bara vid trängande behov.
I japanska varuhus däremot är det så här på vintern alltid otroligt varmt, och man undrar medan man går där och svettas om uppvärmningsanordningen inte har någon termostat utan bara en strömbrytare: "vinter — värme på, sommar — värme av". Man kan också fundera över om varuhusledningen kanske tänker att "eftersom många nog har det lite svalt hemma uppfattar de säkert rumstemperatur som lite lyxigt — och vad ska de då inte tänka om vi fläskar på med högsommarvärme?" Ett intressant fenomen är det i alla fall, och jag sympatiserar med de anställda som måste stå och vara trevliga mot folk hela dagarna i den temperaturen.
Kaitenzushi — sushi på rullband. Nana beställer.
Annars har vi firat nyår på landet med mama-san, Kenji-san och obāchan (alltså Kenjis mamma), käkat ett slags japanskinspirerad fondue (spett som man själv friterar vid bordet) med Nana, varit på en sushirestaurang där man matar in de använda tallrikarna i ett slags lotterimaskin, och fått allt vårt bagage inlåst, med hemnyckel och allt, när Seibu Shinjuku station stängde för natten. Det sistnämnda ledde dock till att vi utforskade en för oss ny del av Kabukichō och hittade ett par gator fyllda med mycket prisvärda hotell (tvättäkta japanska "love hotels") som inte går att boka i förväg utan bara på plats. Och så har jag nördat ur totalt och köpt en programmerbar robot med webbkamera och trådlös nätanslutning.