Yoko's and Peter's Blog
This is our blog about life in our two home countries, Sweden and Japan. We mostly write in Swedish, but the occasional entry in English or Japanese might sometimes appear. You can apply filters here, if you like:
Only show blog entries...
9 000 km Ryssland, del 3: Kommunistiska kvarlevor
Här är tredje delen av vår i efterhand skrivna blogg från Transsibiriska järnvägen. I förra delen trotsade vi snöstormen för lite sightseeing i Moskva, samt klev ombord och bekantade oss med tåget.
Tisdag 16 oktober
Tidtabellen. Följs slaviskt.
Det är vår första morgon på tåget, som anländer till Kirov, dagens första uppehåll, i tid. Vi vet inte hur det är med andra tåg i Ryssland, men Transsibiriska är nästan alltid i tid. Enligt vad någon berättar för oss under resan beror det bland annat på att tågmästares lön delvis baseras på tågens punktlighet. Tågmästarna har stort inflytande över tidtabellers utformning och ser till att stoppa in mycket luft i dessa så att de ska bli lätta att hålla. Detta innebär i sin tur att det flera gånger om dagen görs längre uppehåll — ibland uppåt 30–40 minuter. Vi som ska åka hela sträckan i ett svep tycker förstås att det här är förträffligt eftersom det ger oss en chans att komma av tåget och se åtminstone stationen och ibland även dess närmaste omgivningar. Vi bestämmer oss för att utnyttja alla längre uppehåll under resan — 10–15 minuter eller mer — oavsett tid på dygnet. När vi går och lägger oss sätter vi alltid våra väckarklockor till en stund före nästa längre stopp. Under våra sex dagar på tåget missar vi bara ett eller två längre uppehåll.
Kirov. Vi köpte souvenirer och, förmodligen, mat. Vi köpte mat nästan överallt.
Kirov är nästan klyschigt sovjetiskt: en industristad uppkallad efter en bolsjevikledare. Liksom på många andra stationer går en gångbro över spårområdet; under den smutsiga och…
Lunchdejt med Peter på rysk restaurang
Igår hittade jag en rysk restaurang på nätet som heter Arbat på Sveavägen. www.arbat.se Peter och jag älskar rysk mat så vi var där redan idag på lunchdejt. Peter jobbar ett kvarter borta på Hollandargatan så det passade utmärkt. Restaurangen har lunchöppet kl 10.00 – 14.30 men det finns ingen meny på hemsidan. Jag blev genast rädd för att restaurangen enbart serverar svensk husmanskost som de andra lunchrestauranger ofta gör. När vi kom fram till restaurangens ingång såg jag veckans lunchmeny med husmanskost såsom raggmunkar med lingon och fläsk med bearnaisesås, inte så ryskt alls. Jag blev lite besviken men vi gick in ändå, de kanske har andra rätter än dagens tänkte jag. Ja, det fanns min favvo soljankasoppa och Borsjtj. Det ingick sallads buffé, dryck och kaffe och kostade 70 kr, det var jättebra. Jag åt naturligtvis soljanka och Peter beställde fläsk med en kommentar "bearnaisesås fast inte på fredag ....". Peter har fixaridé om när man äter vad. På lördagar får man äta godis, chips och alkohol på helger m.m. Jag tycker att man får äta och dricka på vilken veckodag som helst. Soppan soljanka var förresten godare på Tsarskij Sad http://www.tsarskijsad.se/ där vi var och åt för vårt allahjärtansdagsfirande. Den sista bilden på Peter var tagen på Glenfiddich Warehouse No:68 på Västerlånggatan. http://gfw68.net/
Kräftkalas på måndagen 10 mars!
Idag åt vi hemkokta kräftor hemma till middag! I höstas vi fick kräftorna från landet och de hade legat i frysen sedan dess. Det blev jättefullt i vår lilla frys så vi tog fram dem häromdagen. Vi längtade efter sommaren mest för att kunna äta på balkongen igen. Det var supergott med kräftorna med stark brännsvinost, rostat bröd och gott tjeckiskt öl till. Sedan fick jag min mans goda Irish coffee, jag är en väl bortskämd fru.
Nöjd med livet
Det blir bara allt roligare med min utbildning för auktoriserad stockholmsguide. Idag var vi först på Svenskt Tenn på Strandvägen och lyssnade på ett kort föredrag om företagets grundare Ester Ericsson och formgivaren Josef Frank. Vi tittade på Franks kända och populära textilier på affären. Både möbler och andra tygsaker såsom grytvantar, äggvärmare för kokta ägg m.m. var jättefina. Det var verkligen något jag skulle kunna berätta för japanska turister. Svensk design är inne i Japan och tygsaker går inte sönder i resväskan och väger inte så mycket. De sa att i Tokyo, London och New York finns också Svenskt Tenn men enligt några japanska bloggare är affären liten och finns inte så mycket saker att välja mellan. http://www.svenskttenn.se/
Tiden gick som vanligt snabbt där på Strandvägen och efter 1 ½ timmes besök var det dags för att gå över till museet på Brasieholmen. Det var vårt andra besök på Nationalmuseum med kursen och idag fick vi gå på visning om Nordisk design och funktionalismen, en av permanentutställningarna på museet och vi tittade på verk som var gjorda av bl. a. Carl Malmsten, Stig Lindberg(Gustavsberg) och Gunnar Asplund(arkitekt och formgivare). http://www.nationalmuseum.se/
Att besöka museer är det bästa jag vet! Ibland går jag på ett par museer om dagen och stegräknaren visar ca 20,000 på en sådan dag. Det finns ofta jättebra café eller restaurang att vila på. På Vasamuseets restaurang till exempel finns bra svensk lyxmat. Det finns egentligen inte så många fina lunchrestauranger där turister kan smaka på god husmanskost. Jag gillar att åka sagotåget på Junibacken…
Ja, det låter bekvämare
Jag sitter och korrekturläser en bok som förhoppningsvis kommer ut i vår. Mitt rättstavningsprogram tycker inte om "yllestrumpor" och föreslår "silkesstrumpor" i stället. Som ekiperingstips betraktat är det väl inte helt fel, men jag ändrar nog inte i texten.
Svensk-japansk crossover-julmatsrest-sushi
Julskinka. Nu även på sushi. (På det lilla fatet. På det stora är det lax och ägg och grejer.)
Vi fixade sushi till middag i går. Jag fick för mig att testa att göra julskinkesushi, med en klick wasabisenap på. Jag gjorde bara var sin åt oss, ifall de skulle vara oätliga. Det var de inte. Men de "vanliga" med lax respektive ägg var godare.
9 000 km Ryssland, del 2: Från tunnelbanetåg till Transsibiriska
Det här är andra delen av vår i efterhand skrivna blogg från Transsibiriska järnvägen. I första delen anlände vi till Moskva och Europas största hotell mitt i en snöstorm.
Måndag 15 oktober
Vår tunnelbanestation heter Partizanskaja och pryds av gigantiska statyer av modiga bondekrigare redo att försvara Moder Ryssland mot imperialistiska angrepp. Efter en stunds förvirring lyckas vi klura ut hur man köper biljetter och beger oss in mot stan.
Kurskaja. En helt vanlig tunnelbanestation med marmor, pelare och stuckatur.
Det något medfarna tåget skumpar fram genom tunnlarna, från den ena omsorgsfullt utsmyckade stationen efter den andra. Det moskovitiska tunnelbanesystemet har, sjutton år efter kommunismens fall, fortfarande en avgjort socialistisk prägel. Stationerna är pyntade som konserthallar, med pelargångar, kristallkronor i taken och äppelkindade arbetare och soldater på väggarna. Det känns som om meningen var att man skulle känna sig liten och obetydlig i förhållande till den allsmäktiga staten — d.v.s. kommunistpartiet. Många stationer bär också fortfarande den kommunistiska retorikens namn: Revolutionstorget, Kropotkinskaja (uppkallad efter "anarkistfursten" Pjotr Kropotkin), Komsomolskaja (efter det kommunistiska ungdomsförbundet Komsomol), Oktjabrskaja (gissningsvis syftar det på Oktoberrevolutionen, men en snabb googling ger inget uppenbart belägg för det).
Många västerländska ryggsäcksresenärer som pratar om att åka på den Transsibiriska järnvägen menar i själva verket den Transmongoliska eller, i förekommande fall, den Transmanchuriska. De tre järnvägarna brukar ofta buntas ihop under den gemensamma benämningen Transsibiriska, för att de alla startar i Moskva, för att de till viss del följer samma sträckning och kanske…
Hedersuppdrag
Brudparet och vi.
Jag har glömt skriva om att jag förra helgen var toastmaster på Pekkas och Lenas bröllop. Det var förstås hedrande att bli ombedd, och det var kul att vara toastmaster igen för första gången på säkert tio år. Festen hade även en duktig trubadur som kom in och underhöll gästerna ibland och som en gång drog upp mig på scenen för att framföra en Tomas Ledin-låt jag inte riktigt kunde. Jag har i och för sig sjungit offentligt förut, men aldrig i mikrofon, så det var, hmm, intressant.
Åter i verkligheten
Ikväll 17/1 var jag på Nationalmuseet med kursen. Vi fick en guidad tur i 2 timmar av en fantastisk guide som var såå entusiastisk och mycket kunnig om konsten och konstnärerna. Hennes guidening var så intressant och underhållande. Dit vill jag snarast besöka igen och titta själv i lugn och ro, nästa vecka kanske. Man får gå ganska mycket på museerna, det brukar ta 1 – 2 timmar per museum och ibland kan man vila benen på filmvisning. Ett jättebra sätt att träna/promenera för mig som inte hinner gå på gym. Jag älskar att gå på museer, det var så lugnt och mysigt på kvällen också. Vilken lyx det är att bo i stan och det tar bara 15 minuter att ta sig till Kungsträdgården hemifrån, nära till bl a flera museer och Dramaten. På fredag ska jag gå och se en pjäs på Dramaten.
Häromdagen insåg jag att vi inte längre behövde planera vårt bröllop, fest eller resa när jag tänkte på Pekkas bröllop som äger rum i helgen. Att parallelt planera något annat än bröllop var väldigt jobbigt, inte minst att skaffa information om och visum till Ryssland. Dessutom jobbar jag vid sidan studier så jag hann inte alls vara social. Särskilt med Anna och Yoshiko, mina goda vänner i Stockholm sedan 10 år tillbaka. Båda bor nära mig men vi sågs enbart ett par ggr under förra året, skamligt! En gång på vår bröllopsfest och typ en kort fika till. I år vill jag skärpa mig och träffa vännerna mer. Vi firade inte ens våra fördelsedagar, det blir bara inom familjen. Det är svårt att hinna med egna vänner eftersom Peters vänner har blivit mina också. Men nu vill jag dela på oss (eller Peter får gärna följa med också) så jag hinner träffa…
Hemma = frihet
Nu är vi hemma igen!
Det var bara roligt i Japan så vi lätt kunde stanna där längre men jobbigt att vara bortafrån våra Mindy och Putte, förstås! Skönt att vara hemma nu med fåglarna, de är verkligen mysiga att komma hem till. Vi säger ofta att vi skulle ha varit mycket längre bortresta utan dem, kanske ett halvt år var i Japan och i Sverige. Jobb finns ju för oss inte minst i båda länderna. Vad flexibelt att jobba frilans som vi gör, helt underbart! Det går lika fint enbart hemma också. Idag på söndagen 13/1 var vi hemma hela dagen och vilade. Att vara hemma är det bästa jag vet. Vi planerar ingenting och den finns inga tider att passa, jättemysigt! Jag har dessutom inte vana att prata i telefon så det ringer inte alls och det finns inte tv hos oss så tiden går ganska långsamt...
Idag läste jag ut en bok om Okinawa där vi var förra veckan. De har väldigt annorlunda bakgrund än vi från resten av Japan därmed skiljer kulturen bl a språket. Intressant att få veta om ställen där man varit annars tenderar man dra en generell och ytlig slutsats. Det Känns nyttigt och kul att jämföra min uppfattning när jag läser sådana böcker av författare med längre forskning. Peter och jag gillar att diskutera och vi bråkar aldrig. Vi uppfattar ganska annorlunda men tänker väldigt lika. Vi blir inte osams för att ingen av oss försöker övertala den andra när vi tycker olika. Däremot underlättar ju att vi inte tänker skaffa bil eller ett "måndag till fredag jobb" och vi båda vill bo och stanna i stan. Vi ser bara nackdelar av att ha bil för oss dessutom är det jättetråkigt att åka bil. Jag trivs med kollektivtrafiken då får man göra något annat under resan.
Att ha fasta…