Alldeles.

I går kom vi hem till gamla Sverige igen. Eller om det kanske var i förrgår — tidsskillnader är förvirrande även när man inte har varit vaken 30 timmar i sträck.

Ska man summera resan — och det ska man väl — var jag:

• mest förvånad över att folk i Japan faktiskt inte pratar engelska. Alls. 99% tycks inte ens kunna säga "thank you", även om de jobbar i turistbranschen. Annars brukar jag nästan bli besviken när jag åker till ett land vars befolkning påstås vara okunnig i engelska bara för att finna att nästan alla pratar en kanhända något bruten men fullt användbar skolengelska (eller, i förekommande fall, Hollywoodengelska).
• mest förbryllad över att det görs så mycket reklam för olika typer av engelskkurser. Uppenbarligen är detta en stor marknad, men kurserna tycks inte vara speciellt framgångsrika, givet hur det står till med japanernas kunskaper. Yoko säger att lära sig engelska i Japan är som bantning i västvärlden: alla försöker sig på nya lösningar hela tiden, men få lyckas speciellt bra.
• mest imponerad av tillgängligheten på mat av god kvalitet. Visst behöver man sällan gå hungrig i Sverige, men i Japan är utbudet bedövande. I städerna ligger finkrogarna, kvarterspubarna, nudelhaken, snabbmatsställena och närbutikerna vägg i vägg, gata upp och gata ned, och många av dem har öppet dygnet runt. Nudelsoppa, sushi, kalla och varma smörgåsar, grillspett, shu mai, gyoza, risbollar med olika smaksättningar... det finns mat överallt, och oftast är den riktigt god (men den lever kanske inte alltid upp till myten om att japansk mat är så nyttig). Det finns till och med varuautomater som säljer friterad kyckling. (Mer om varuautomater i ett kommande inlägg.)
• mest fascinerad av japanernas enorma intresse för mat. Många tycks större delen av dygnet fundera i bakhuvudet på vad deras nästa måltid ska bestå av, en japansk middag tycks aldrig utgöras av färre än fem rätter, och i vartenda TV-program äts det — i studion, i direktsända inslag från restauranger eller parker, i bandade inslag från olika resmål; i pratprogram, i tävlingsprogram, i underhållningsprogram. Men blir man hungrig när man har tittat en stund är det ju bara att knäppa av apparaten och kliva ut på gatan (se ovan).

Fler mer eller mindre osorterade intryck kommer.

Vi har bott pa landet (Fukushima) hos Yokos mamma i nagra dagar. Hon gjorde sitt basta for att se till att vi var proppmatta hela tiden och lyckades valdigt bra med det. Dessutom tittade vi pa Stilla havet och besokte korsbarsblomsfestivalen i Yonomori. Nu ar vi tillbaka i Tokyo och i gar kunde vi antligen traffa Yokos syster som varit bortrest. I kvall blir det middag med Yokos pappa. Mmm, sushi...

Yoko pastar att det regnar mycket i Japan men det har vi inte sett mycket av.

En variant av japanskagamla stader. Kurashiki ligger oster om Hiroshima och det var jattemysigt att vara dar. Vi sag ett brudpar i kimono som akte i rickshaw, de passade bra i den gamla stamningen... Man blir lite inspirerad... :) /Yoko

Den beromda "A-Bomb Dome" i Hiroshima -- en av fa byggnader i stadens centrala delar somamerikanerna inte lyckades forinta fullstandigt -- och en blommande korsbarskvist -- japansk symbol for panyttfodelse -- pa samma bild.

I Himeji bodde vi ett par dagar hos Momoko, Tantan och "Kunkun" (till vanster pa bilden) samt besokte Himeji slott fran 1400-talet.

Vi har besokt Guldtemplet i Kyoto och sitter/star nu pa bussen tillbaka till hotellet. Sedan tar vi shinkansen till Himeji for att halsa pa en kompis.

Ratt okej vy over Yokohamas hamn fran vart hotellrum...

I dag har vi varit i Yokohamas Chinatown. Nu firar vi 16 veckor med happy hour-drinkar pa TGIF. I morgon aker vi till Kyoto och tittar pa geishadistriktet Gion.

Efterrattsbuffe pa Chef's i Odaiba. I morgon blir det Yokohama.